Nattfärd

Taxichaffören gäspar, 95 sekunder till grönt, sen en ny kö, en ny gäspning. De flesta verkar bo i sin bil, och mina funderingar får någon form av logik, det är ett vardagsrum, ett sovrum, en bil, i ett. Och det inreds därefter. Är detta ett drägligt liv, ensam i en taxi i bangkok, familjen verkar alltid finnas lång bort när jag frågar. Vid nästa ljus springer barnen runt bland bilarna, utblottade, urfattiga, knackandes på rutorna i hopp om ett bidrag till en kassa som alltid är tom. Ett decennium senare sitter de kanske där, gäspandes bakom ratten, genom natten. Var finns hoppet?