Bliss

Bussen är full men ingen vill sitta vid mig, natten stängs ute, mina ögon bländas. Vi är snart vid värnhem, sen väntar bara motorvägen. Vill slippa spyorna, skriken, dofterna. Krypa ner i en säng som alltid är min, lämna dörren öppen, låt kylan ta med den friska luften in. Somna utan drömmar, sova utan liv, vakna äta. Se solen men inte bli bränd. Allt blir rutin, rörelser, tilltal, hälsningar. Dag ut, in. Men jag klarar det nu. Kanske borde jag oroas... Kanske har något dött i mig. Hur mänga liv har jag då kvar? Man måste inte fly för att leva, men då återstår bara drömmen, i en natt utan liv.